Philip <3

Så jag fick lägga mig på britsen eller va det heter :P så fick jag ta fram magen och så tog läkaren på nån kall salva och på med UL grejen och där såg vi klart och tyligt våran SON <3

Just de, det blir en liten kille. De är den häftigaste upplevelse hittills. Jag kan omöjligt beskriva hur det kändes.

Det vart liksom på riktigt helt plötsligt. Och nu längtar jag så himla mycket tills vi får hålla om, pussa och krama på våran lilla son. Känns så underbart, jag kan omöjligt bli lyckligare. Inne i UL rummet så sa jag och Andreaz knappt ett ord till varann, kände bara hur han tog min hand och båda var helt stumma när vi tittade på vårat underverk.

Att det ligger en liten person i min mage just nu, som ska komma ut om 5 månader känns helt sjukt overkligt.

Fast endå mer verkligt nu när vi har sett honom. Det enda som var viktigt för oss var ju att den lilla i magen såg ut att må bra och att allt såg bra ut, vilket det gjorde. Det var bara ren nyfikenhet som gjorde att vi ville veta könet.

Och jag tror nog att Andreaz är extra nöjd, han sa på en gång att det ska bli en liten hockey kille.

Just nu så är allt så underbart och vi kan knappt vänta tills vi får träffa våran son <3

För övrigt sp lever våran lilla kille rövare i magen nu känner jag, underbart <3

Han ligger och chillar lite våran lilla kille <3

Och här ligger han och vinkar, men det ser mera ut somatt han suger på tummen.

Men när hon tog kortet så öste han på förfullt och vevade med armarna.

Han vinkade säkert till mamma och pappa ;)

Så såg vi hur han "log" och gapade. <3