vecka. 34

på söndag flyttar vi, ska bli så skönt. men så klart är det jobbigt, fast de går ju. jag är väldigt glad över alla snälla själar som hjälper oss, de är guld värt!
vi är nu inne i graviditets vecka 34 av 40, alltså 4- 8 veckor kvar tills vi får träffa den lilla person som ligger i magen. helt sjukt att vi ska bli föräldrar, jag kan verkligen inte förstå det.. känns hely sjukt fast på ett bra sätt :) hittills har jag tyckt att jag för evigt kommer vara gravid och att det är tusen år kvar, men nu är det så himla nära. måste köpa dom sista grejerna och tvätta alla  bebisens kläder OCH PACKA BB VÄSKAN, vilket känns helt sjukt eftersom  att det gör man ju när det är nära, och de är de ju nu :)))
bebisen lever verkligen rövare i magen, känns lite konstigt när magen plötsligt rör sig våldsamt, eller pekar åt ett håll ;) nu när jag snart är klar med att vara gravid så inser jag att jag har kunnat gjort mer än jag troddeatt jag skulle kunna och om  jag nu ska klaga som jag oftast gör till  min sambo så är det ju väldigt påfrestande nu, både för kropp  och huvud. orken finns knappt, jag svettas som en gris utan att det enns behöver vara varmt, jag är fylld med vätska, det kan man tydligast se på mina såkallade "smal"ben eller som  jag numera säger elefantben, även fötter och händer har svällt till mer än sin dubbla stl, det är lite obehagligt eftersom att det domnar lite till o från tackvare all vätska som förmodligen trycker på någon nerv.. ont i höfter och ryggen, sammandragningar, kännslan av att någon sliter isär bäcken benet eller va sjutton det heter :p och alla hormonerna , herregud till och med jag reagerar över hur arg jag blir för det minsta lilla, eller hur jag kan gråta över att tåfflan hamnar på fel fot. det är en härlig  liten hormon  karusell detta, ;) och som grädde på moset ska man sen få höra EXAKT samma sak från alla ojjj va stor du är, nu är det snart dags? är du säker på att de inte är två? när folk ställer dessa märkliga frågor vill jag hellst av allt spotta på dom, men de kan jag ju inte göra ;) men i mitt huvud där ingeb hör tänker jag nog ett och annat fult ord ;))så nu sista biten är förbannat dryg, samtidigt försöker jag "njuta" av de som är kvar, men det är inte alltid lätt.. lägtar efter mitt barn nu, och tänk när ,magen sjunker in lite efter förlossningen , va smal och smidig  jag kommer känna mig ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0