Philip <3

Är så TRÖTT, vill bara få sova utan att vakna av att vara kissnödig, ha sammandragningar eller sendrag. Och så alla besserwisser som då säger "ja, du kommer få vara vaken mer sen". Men jag är ju inte dum i huvudet och jag har ju tusen syskonbarn så jag tror att jag har koll. Men vilken lyx känns det som just nu att få vakna av bebis skrik och faktiskt kunna be Andreaz ta över, för just nu kan jag inte ge honom min klotmage med allt som tillkommer. Men nu är det bara jobbigt och inget annat, nu är jag klar med att vara gravid! Hellst vill jag sova hela dagen och min kropp är fylld av vätska som trycker på och gör ont och mina fingrar domnar i tid och otid. Onda förvärkar och sparkar, obehagliga samandragningar och trötthet, då är det inte lätt att vara glad och trevlig. Just nu är jag en bitter människa ungefär 80% av min vakna tid :P Nej, nu får bebis ta och komma så att jag får bli människa igen! Allt är ju klart för den lilla personen. Kläder tvättade och sorterade, sängen bäddad och allt finns hemma! Handsprit finns litervis av för dom besökare som får komma efter några dagar, och strängt pussförbud! Där är jag precis som min syster ;) Inga pussar och inga fingrar i bebismunnen. Får ha en genomgång med alla när dom kommer :P Ser så mycket fram emot dom två första veckorna, bara jag, Andreaz och bebisen :) Så ska vi ta en dag för besök också. Ska bli så spännande att få träffa den lilla människa vi skapat, de är ju bara våran de är ju helt sjukt <3 Har så mycket tankar och funderingar om hur det ska bli när bebisen är här, men hittils har jag inte ägnat en enda tanke till att jag och Andreaz inte kommer klara av de, som blöjbyten, bad, matning osv. Jag är extra glad nu att mina syskon har en miljon barn som jag har fått tränat på sen jag va 17 ;) Och Andreaz är helt fantastisk med den som vart någon vecka gammal till den som är 6 år, så han kan han också :)